Nej jag vill skriva lite innan jag går ut.
Om vad vet jag inte, vi får helt enkelt se vad som kommer ur det hela.

Jag vet inte vad jag vill vara, eller hur jag vill se ut eller hur jag vill att andra ska uppfatta mig.
Jag vet inte så mycket än, för ibland dagdrömmer jag mig bort i skolan när det är meningen att jag ska lyssna och lära mig om Shakespeare och logaritmer. Men jag hoppas det kommer, för mig kommer det bara ta lite längre tid.

Ibland tänker jag att jag vill vara bäst i något, så att alla skulle titta beundrande på mig och tänka "wow, DEN tjejen alltså". Jag skulle vilja vara bra bättre bäst på saken ifråga, såpass bra att de som försökte stjäla my time to shine ifrån mig, my spotlight typ, skulle misslyckas totalt. För så känns det ibland. Jag har inte något som jag är världsbäst på, men jag har vissa saker som jag är lite bättre på än andra, precis som andra har saker de är bättre på än mig. Kvalitéer, så att säga. Men när jag väl får chans att uttrycka dessa speciella särdrag som jag har och som gör mig lite unik, så upplever jag ibland att vissa uppmärksamhetstörstande själar är där och vill ta det ifrån mig. Det kanske bara är jag, men jag tycker faktiskt inte att det är okej att avbryta mitt i ett samtal jag för med en annan vän för att själv få ta del av det. Det är inte alltid man kan ta del av allting, visa respet förhelvete. Det handlar om att växa upp och att inte vara så barnslig, att kunna stå i kö och vänta på sin tur och att kunna vara så mogen att man kan låta någon annans behov gå före ens egna ibland.

Oj, vad bitter jag låter. Som en stackars liten krake. Men ibland får man låta bitter och vara självömkande, det är en del av det hela.

NU, ska jag gå ut och gå.