Jag är full av adrenalin. Jag vill ut och gå, snabbt och med långa steg. Men jag är vingklippt! Jag är en tjej, full med adrenalin och halsfluss, what to do? Risken finns att jag halvt kollapsar mitt på vägen, att jag svimmar och faller ner i ösan eller att jag svettas sönder och dör av vätskebrist.

Men vad vore livet utan lite risktagande huh?

Just nu, just idag,
just i denna sekund
har jag just, just jag fått nog
Jag ska lämna denna hålan
med blåljusen på
Jag ska långt, så långt bort som det går

Så känner jag ibland. Det hjälper att gå, för då känns det som om jag redan är påväg. Det faktum som säger att det minst är två år kvar känns lite mer..avlägset.