Nattinlägg coming right up. Det är då alla tankar samlas och måste ut.
Imorgon åker jag på din begravning. Jag vet inte vad jag ska tänka eller hur jag ska bete mig, jag stod dig ju inte nära.
Borde jag ens gå? Ibland får jag för mig att jag inte äger rätten att sörja över dig, att den bara är till för de som verkligen kände dig.
Men jag minns dig ju så starkt! När du gick och höll min arm och babblade på, full och glad. När vi träffade dig på tåget, och när jag såg dig för första gången inne på H&M. Att du är borta känns fel, som en dröm. Inte verkligt.

Jag vill gå, för det känns på något sätt ouppklarat.
Jag tycker det är skönt att vi inte ska ha svarta kläder, ljusa färger för att hylla ditt liv.
Fan vad allt är knäppt ibland.