Imorse var jag så trött att jag knappt orkade gå upp. Det var ett under att jag lämnade sängen, ett mirakel att jag överhuvudtaget steg ut ur duschen och ett fenomen att jag drog av mig mjukisbyxorna för att dra på mig jeansen. Ibland händer det ofattbara. Ibland vinner du på lotto, ibland trampar du i hundbajs med dina vita skor. Det ofattbara, my ass.

Hursomhelst har det varit en soft dag. På spanaskan körde vi våra gruppredovisningar, naturligtvis var jag den enda som läraren lyssnade på i min grupp innan han gick vidare. Men jag blev glad att han gjorde det, då fick han ju höra mig prata och därav få det lättare när han bedömer mig. Bäst var att det kändes som om jag gjorde bra ifrån mig, han berömde mitt tal som jag förövrigt skrev om tjugo minuter innan vi skulle börja. Heh, ambitiöst.
Det roliga var att när han gick vidare till nästa grupp så drog alla igenom vad de hade arbetat med på 0.2 minut var, på svenska. Vi hade väldigt kul åt det, spanskan är det få som tar seriöst.

Annars då, hände något speciellt? Vi hade öppet hus, och jag fick hamna med mina barn i den första gruppen. Hallelulja moment, synd att det inte kom några bara. Eller okej då, det kom två. Fast vi får kompledigt tack vare vår medvärkan så det känns inte fullständigt onödigt.

Jag, Sofia, Josse och Lisa gick ut och åt på Rivieran, det var mys. Deras pizzor tar tid på sig, men annars är det inget fel på dem!

Nu ska jag försöka plugga, hur det kommer vet inte du vet inte jag.

Posshaj!