Tja, what to say? Jag låter rubriken tala för sig själv. Jag har inget att skriva egentligen, så jag skriver bara att det finns en möjlighet att skolan kommer vara stängd imorgon pga all snö. Jag hoppas det blir så, för då kan jag, sorgligt nog, plugga mer.

..sitter jag och bloggar. Jag ser nu att mitt senaste inlägg var för ca två veckor sedan. Men det är väl bäst så, att skriva när man verkligen känner för det. Annars skulle det bara bli en massa tomprat utan mening. Som att bolla en boll utan avbrott. Du vet vad jag menar Gabriella.
Inte för att det jag skriver egentligen har någon mening för er, det är ju bara jag som vet vad mina ord egentligen står för menar jag.

Men ni kan ju alltid gissa. Vi leker en tolkningslek där vinnaren inte får ett skit förutom kanske ett ögonblick där han/hon verkligen förstår hur det är att vara jag. Men bara för ett ögonblick. Inte särskild lång tid.

Jag har haft ett jävligt bra lov inser jag nu. Jag har hunnit med så mycket och träffat många av mina vänner som jag håller så nära mig. Även nya vänner. Nektarvänner. Jag upskattar verkligen mitt liv och ser fram emot kommande upplevelser, men ibland är jag rädd för att jag lever för mycket i fantasin. Men whatevvah egentligen, hellre det än att inte leva alls.

Jag vill verkligen träna idag, men jag har ingen skjuts in till stan. Jävla västtrafik. Tänk om de lär sig en massa nya grepp som jag missar bara för att ni låter lite snö stoppa er? Screw you. Vad, varför jag inte får skjuts in? Går inte, pappa är förkyld och grinig och mamma är fortfarande fast med en bruten arm.

Det ser ut som om det blir skolböckerna och jag idag.

Jag tycker nog om att röra på mig ändå. Jag är ett stort fan av kvällspromenader, det är det bästa. Idag har jag flängt runt och, konstigt nog, hunnit med allt jag planerade. Kampsportsträningen var en av punkterna på listan. Dock hade jag lite svårt att hitta dit utan Vägvisar-Lisa men kom fram tillslut ändå och körde stenhårt. Riktigt kul!

Jag hann även med att träffa två mycket fina flickor of mine.
Kvalitét går alltid före kvantitet.

Jag önskar att jag var mer driftig. Att jag kunde få tummen ur på begäran och få allt gjort.
Men det funkar inte så med mig. Jag är en prylgalen tänkare som behöver tid och space.

En annan sak som är synd är att jag inte tar fler bilder med min kamera. Den kostade ju en slant menar jag, så onödigt. Men jag älskar den ändå och ångrar mig inte för fem öre. Samma sak med min bräda. De är som två nära vänner som alltid finns där men som man inte träffar så ofta. Men när man väl har tid så blir det riktig kvalitétstid, så egentligen borde jag inte klaga. Jag är som jag är och det duger.

Gamla bilder från min och Gabriellas Pimskväll, efter ett tag av konstant kladdande blev jag till slut nöjd med sminket.

Jag har ett rivsår på min arm och det svider. Det är i lägen som dessa som man vill skriva en sad smiley, men eftersom jag tycker det verkar lamt så skippar jag det.

Kvällen fortsätter..

Jag är nyvaken efter en kväll ute..och allt vad det innebär.

..men det är samma gamla kille flicka med ett härligt flow

Gjorde om designen. Tänkte på våren. Det är som du sa Gabriella, det känns som ett bra år iår.