..sitter jag och bloggar. Jag ser nu att mitt senaste inlägg var för ca två veckor sedan. Men det är väl bäst så, att skriva när man verkligen känner för det. Annars skulle det bara bli en massa tomprat utan mening. Som att bolla en boll utan avbrott. Du vet vad jag menar Gabriella.
Inte för att det jag skriver egentligen har någon mening för er, det är ju bara jag som vet vad mina ord egentligen står för menar jag.

Men ni kan ju alltid gissa. Vi leker en tolkningslek där vinnaren inte får ett skit förutom kanske ett ögonblick där han/hon verkligen förstår hur det är att vara jag. Men bara för ett ögonblick. Inte särskild lång tid.

Jag har haft ett jävligt bra lov inser jag nu. Jag har hunnit med så mycket och träffat många av mina vänner som jag håller så nära mig. Även nya vänner. Nektarvänner. Jag upskattar verkligen mitt liv och ser fram emot kommande upplevelser, men ibland är jag rädd för att jag lever för mycket i fantasin. Men whatevvah egentligen, hellre det än att inte leva alls.

Jag vill verkligen träna idag, men jag har ingen skjuts in till stan. Jävla västtrafik. Tänk om de lär sig en massa nya grepp som jag missar bara för att ni låter lite snö stoppa er? Screw you. Vad, varför jag inte får skjuts in? Går inte, pappa är förkyld och grinig och mamma är fortfarande fast med en bruten arm.

Det ser ut som om det blir skolböckerna och jag idag.