Alla har vi något som vi känner ligger som en förbannelse över oss. Ni vet, tanken som säger "att detta ALLTID ska hända mig!". Well, I have it. Dubbelt upp. Och nu ska jag berätta om dem.

Curse number one, aka Hårstrån i maten.
Detta är något jag alltid råkar ut för. Det spelar ingen roll vart jag är, det händer JÄMT. Är jag i skolan är det ännu äckligare med tanke på att våra mattanter är hybrider av träskpaddor och brutala boxare, här skämtar jag inte. En utav dem går under öknamnet "den sargade bävern" har jag hört, och det stämmer in på pricken. I vilket fall som helst är de ståltanter av den mest brutala natur, och de använder ALDRIG hårnät. Vlket jag har fått erfara x antal gånger. THIS IS MY CURSE!

Curse number two, aka trashy strumbyxa.
Nu står det klart, jag kan inte ha strumpbyxor mer än en dag utan att de går sönder. Det spelar ingen roll om jag köper dem på Twilfit för 99 kr st eller om jag kör på ett ekonomipack från HM, de går sönder lika lätt ändå! Som exempel ska jag ta gårdagen, det är är riktigt sjukt.
Jag hade precis slutat skolan och skulle till stan för att fylla på mitt förråd av svarta vanliga strumpbyxor, eftersom mitt lager hade sinat. Jag följer med några vänner in på Willys för att en av dem skulle köpa chips, sällskap är ju alltid kul aight? Well, jag börjar emellertid känna ett behov av att rätta till mina gråa strumpbyxor som jag för tillfället har på mig, de sitter lite snett. Så jag stannar upp och börjar vrida dem åt rätt håll, varpå det låter ritch ratch och plötsligt står jag med ett 2 dm brett hål i mina panty-hoes, preics vid ljumsken! Panikslagen tittar jag mig snabbt omkring för att försäkra mig om att ingen sett mig, varpå jag slutför chipsinhandlingen och tar farväl av mina kompisar som skulle vidare till bussen.
Jag skyndar så gott jag kan till HM bara för att upptäcka att deras ekonomipack är slut (hata!) och går därför vidare till Åhléns och köper två par där istället. 130 kr fattigare smiter jag in i första bästa provhytt och svidar om till ett av paren och går nöjd och glad därifrån. När jag kommer hem upptäcker jag att jag på något mirakulöst sätt har fått en maska på baksidan låret! Min första reaktion är att vilja gå bärsärk och döda allt levande inom 10 meters avstånd, men tänker att det ändå var tur att jag hade köpt två par. The next day (idag) åker jag buss till skolan eftersom mamma inte kunde skjutsa mig med bilen. Väl inne i byggnaden of one thousand years of pain går jag och småpratar med Susanne när jag på något fucked up mirakulöst jävla sätt fumlar till med väskan så att dragkedjan kommer åt låret, och jag vet precis vad som har hänt innan jag ens hör ritch ratch-ljudet. "Helvetesjävlaskitfittaukollonfaaaaaaaan!" tänker jag och smiter in på toaletten där jag efter bästa förmåga drar i maskorna så att de bildar en linje tvärs över benet. Det är meningen att det ska se ut som ett mönster. Bättre än inget, men jag har tappat räkningen på hur många gånger jag fick kommentaren á la "öh du, dina strumpbyxor är trasiga!". Till och med min Fotolärare reagerade, det första han sa när jag kom in genom dörren var "bara så att duvet har du fått en maska". NO FUCKING SHIT?! TACK SOM FAN FÖR ATT DU UPPLYSER MIG OM DET! *återhållen dampattack*

These are my curses, jag lever med dem så gott jag kan.
Nu har jag köpt ett fempack strumpbyxor på Lindex för 50 kr, så jag klarar mig några dagar.
Och jag kollar alltid två gånger innan jag tar en tugga av maten.

What doesn't kill you makes you stronger - I'd like to believe that.


Curses!