Wow, idag är det 161 dagar kvar tills jag fyller 18. Not bad! Jag minns när det var typ 200 dagar kvar, eller 193. Eller alltså, det är ju klart jag minns (jag är inte senil) men jag minns på ett sånt sätt så att man funderar på om själva minnet inte kommer från gårdagen. Tiden går så fort och det känns som om man upplevde det där minnet bara för någon timme sedan, som om någon har tagit en, snabbspolat tiden och sedan dumpa en där, i framtiden som blivit nutid. Det är skumt.

Snart är det jullov och då har jag redan gått halva min tid på gymnasiet. Jag blir inte klok på tiden. Men det känns skönt att det är så, för för var dag som går kommer jag närmare studenten, slutet på något gammalt och början på något nytt. Klyschigt? It's the truth.

Igår var jag hemma och myste, funderade på att gå på en fest och bli sådär underbart full och glad men jag beslöt mig för att jag inte orkade. Vilket bevisades genom att jag däckade i soffan, vaknade vid sex, tvättade bort sminket, la mig i min säng och vaknade tolv för att snooza till fyra. Akut laddning av batterierna? Vad skulle man anars kalla det.

Mamma kommer snart hem med pizza och jag ska hoppa in i duschen. Sen ska jag städa mitt rum och plugga som ett as. Det blir min dag idag, och den funkar faktiskt. Weird enough, konstigt nog.