Det är så mycket jag inte förstår, som jag skulle offra mig själv för att få veta. Verkligen bli observatorie tjejjen som går på stranden bredvid och betraktar hur forsen påverkar bråtet som flyter med den. För en gångs skull få känna klarhet.
Man kan säga att jag vill kunna blicka ned på mig själv och se sammanhanget så som jag så enkelt gör med andra, för om jag kunde det så vet jag att allt skulle bli så myckert lättare. Dock är livet inte till för att vara lätt, men det skulle vara skönt.

Like that would ever happen.
När jag dör ska jag bli en bitter ödesgudinna som gör livet surt för de restrerande generationerna, bara för att, som en slags kompensation.
Tro fan inte att jag kommer göra det lätt för er, i helvete heller!
Jag kommer vara svart, svår, arg och mäktig- så passa er för mig annars händer det...
En grej.
En liten liten liten grej.

Matte nationella gick jättebra btw. Men spänningen släpper inte. Skönt att det snart är helg.
Puss.