Jag är lätt och svår
Jag är familjens svarta får
I'm living in chaos, stormens öga när
Vad hände med att gå bredvid och se på, hur hamnade jag här?

Finns "här" överhuvudtaget? Jag hatar att vara vilse

Jag vill blunda och fortsätta vara svart, för vissa stunder är det skönt att vara självdestruktiv
Ibland känns det som om jag bara tar saker ur tomma intet och förväntar mig att de ska börja existera.
Men det känns bra, jag tror inte du är en illusion
I svåra tider är det skönt att vara två, men vad händer när den svåra tiden är slut?
Vad händer när forsen stillat sig och allt flyter på, glömmer du mig då?
Glömmer jag dig då?

Jag kanske ringer dig någon dag och hoppas på det bästa
Control yourself.
Take only what you need from it