En del saker hatar man att vara beroende av. Som godis kanske, men min beroendehet är mycket värre. Fast beroende är fel ord. Om jag ska jämföra mitt dilemma med något, så kan man nog säga att det är som att man har ett favoritfik som man älskar att gå till. Sen så börjar det jobba någon där som man inte gillar, och då vill man ju inte gå dit längre? Man vill inte, men man kan inte motså heller typ. Känner att det blir lite fail på den förklaringen, men jag orkar inte bry mig.

Hela dagen har jag varit trött, skippade idrotten av tre anledningar:

*Kläderna var i tvätten (det är sant Lisa!!)
* Jag pallade inte (typiskt att vi skulle spela volleyboll då som är så kul!)
* jag fullständigt HATAR att ta med min tunga f'ttbag till skolan!

Det skulle vara en gudagåva att bo i stan, så att man bara kunde gå hem och hämta bagen när man ska ha idrott eller gymma. Jag får ju dra med den överallt, vilket innebär aj i axeln.

Som sagt, hela dagen har jag varit trött. Nickade till på spanskan, kunde knappt hålla ögonen öppna. Något som Ester och C.o hade väldigt kul åt. Jag fattar inte varför jag alltid ska framstå som både socialt handikappad och inkompitent inför vår spanska lärare?! Jag har ju redan nämt i ett tidigare inlägg att min väska (bagjävel!) en gång fastnade i stolen så att jag blev sist kvar i klassrummet och att alla hann gå ut, så att jag stod ensam kvar och såg mobbad ut. Stefan frågade som sagt hur det var med mig, och jag har nog aldrig känt mig så dum i hela mitt liv. Igår lyckades jag göra något liknande. Jag var supertrött och skulle ha fysik. Min hjärna hade precis börjat arbeta, och jag började kunna tänka igen. Just då kommer Stefan gående och hälsar "Hola!". Jag hälsar "hola" tillbaka, ungefär det enda som jag mindes just då av det spanska språket. Natuligtvis stannar han och börjar prata med mig, på spanska. Om hur det hade varit med vår vikarie, hade det vart bra? Hur mådde jag?
Jag svara bien, och åter bien. Fan att jag alltid ska sumpa mina tillfällen att glänsa lite! Stefan sa något om att bara prata spanska och skrattade och gick. Jag log och tänkte "fanfanfanfanfan", vänd emig om, och gick in i klassrummet.

Min vanliga otur? Eller vilar det bara en spank förbannelse över mig? Vem vet, inte jag.

Imorgon är det matteprov. Känns usch, även om jag är ganska väl förberedd. Efter skolan blir det gymma med Frida, om hon inte har mensverk dvs. Hoppas! (y) På lördag blir det Gbg med söta Iris och på kvällen fest? Välbehövligt bådadera.

Nu ska jag kolla igenom matten en sista gång, sen blir det slagg!
Posshaj!