Det blev en joggingtur, fast utan vovven.
Eller det beror på hur man ser det, han följde med några hundra meter. Sen han stack hem för att skälla på kaninen, jag älskar att han prioriterar mig. Fuck you, jag springer själv då, tänkte jag och fortsatte.

Man blir verligen stolt över sig själv när man nyss sprungit, och så farligt var det inte så det kanske blir en vana? Dock domnade mina ögonlock (wtf?) bort en stund så jag antar att jag inte är så bra form, hehe.

Nu ska jag kolla på Greys Anatomy och äta fil med banan, lite socker och kanel <3

Posshaj!